Idiotiska kommentarer på låg nivå. Sandlådediskussioner. Taskiga påhopp och elaka utspel. De flesta tycks vara eniga om att kommentarer på nätet, särskilt på större sajter, är meninglösa eller till och med av ondo.

Det räcker kanske med att kolla in kommentarerna till artiklar på VK.se eller Aftonbladet.se för att bli uppgiven, förfärad eller få sig ett gott skratt. Samtidigt så pågår det mängder av intressanta och respektfulla diskussioner i kommentarsfälten på tusentals bloggar och andra sajter.

Vad beror det här på, är kommentarsfunktionerna på större sajter ett problem – och hur kommer man i så fall till rätta med det? Jag vill tipsa om två texter som ger en tänkvärd dimension på det hela:

* Elza Dunkels sätter fingret på problemet genom att knyta resonemanget till makt.

”Vi får makt när vi skriver om folk och ju elakare vi skriver, desto större blir vår makt.”

* Svenska dagbladets Anders Mildner ser lösningen genom att Kommentarernas framtid är social. Att skribenterna måste finnas med och ta diskussionerna i kommentarsfälten på allvar.

”Jag tror att om man både visar att man vill ha kommentarer och att man vill diskutera dem på lika villkor med de som lämnar dem – ja, att de faktiskt GER en något – så skapar man ett trevligare och mer ombonat rum, där det också finns vissa gränser för hur man uppträder.”

Recommended Posts
Kommentarer
  • Monica Strandberg Johansson

    Anders Mildner slår huvudet på spiken när han förslår att skribenterna måste finnas med och ta diskussionerna i kommentarsfälten på allvar. Men handen på hjärtat- hur realistiskt är det egentligen? Jag och säkert många med mig tycker att stora kvällstidningar och även vissa lokaltidningar närmat sig skandalblaskornas metoder och allt mer ägnar sig åt sensationsjournalistik som är ytlig och skarpt vinklad. Syftet är uppenbart att väcka största möjliga uppmärksamhet på den djuplodade analysens bekostnad. Jag tror för min del att många skribenter ser de blossande diskussionerna i kommentarsfälten som ett kvitto på att deras artikel ”gått hem” och att uppmärksamheten är synonymt med framgång i yrkesrollen. Att skribenterna i det läget skulle vilja vara med och ta diskussionerna som dessa vinklade artiklar givit upphov till tror jag inte på – därtill är konkurrensen alltför hård. Man gör det som ”säljer” bäst – det vill säga skriver som ”fan läser bibeln” och tar inget ansvar.

Lämna en kommentar