Egentligen ser de flesta projekt rätt lika ut. Det börjar med stor energi, man har massor av idéer och tankar och förhoppningsvis också inspiration och att genomföra sina storslagna planer.

Så sätter man igång, med engagemang och lust och börjar göra allt det där som ska göra. För några går det finfint, man har flyt och det rullar på. Andra stöter på problem längs vägen och börjar kanske tvivla på uppdraget (eller sin egen förmåga). Och sen smyger sig ”verkligheten” sig sakta på, särskilt för dem som ska genomföra ett projekt vid sidan om sin ordinarie verksamhet. Och då kan det bli svårt att få tid och engagemang för det där som man ursprungligen ville göra.

Då kan det vara läge för en uppföljning – eller nystart om man så vill.

Den här veckan fick jag träffa den fina personalen på äldreboendet Ametisten i Solna igen. De driver under 2011 ett pilotprojekt som går ut på att intervjua de boende om deras liv. Samtalen och berättelserna syftar till att få en bättre vård, och ännu bättre kontakt mellan personalen och de äldre. Många utmaningar finns; som hur det här kan docka in i den ordinarie verksamheten, hur man kan samtala med boende som inte alltid orkar, eller är tillräckligt friska för att kunna komma ihåg, hur man förhåller sig till fundersamma anhöriga och arbetsbelastade kollegor, språkbarriärer, och hur man ska skriva ihop berättelserna, för att nämna några.

Sju månader har gått sedan vi sist sågs, och nu var det dags för uppföljning och nytändning. Och just på grund av de många utmaningarna så är jag så imponerad över hur engagerade och beslutsamma den här vårdpersonalen är. De löser problemen allteftersom de uppstår. Jag bistår med att ställa de frågor som behövs ställas, och att knyta ihop säcken. Men det är de själva som gör allt jobb, och som ska ha all cred för det fantastiska arbete de lägger ner.

Jag tror att det kan bli något väldigt viktigt som kommer ut av det här. Och redan har det hänt stora saker; som de kontakter som uppstått mellan boende och intervjuare/personal, som de historier som berättats och förtroliga samtal som ägt rum, och inte minst den effekt som det gett på flera av de boende; de har lyst upp, fått mer energi och i vissa fall till och med fått lindring i sin sjukdom för en stund.

Förhoppningsvis kan arbetet på Ametisten leda till att fler vågar och orkar testa den här metoden som ett kompletterande inslag i den så kritiserade äldrevården. 

Ögonblicksbild från utvärderingen av projektarbetet hittills.

Recommended Posts

Lämna en kommentar