Det är mycket som går bra just nu.

Via vårt företag Sprind har vi vunnit flera intressanta upphandlingar, det handlar bland annat om kurser och utbildningar för team som vill utvecklas, om konsultationsuppdrag för kreatörer och flera utmanande moderatorsuppdrag. Jag har också fått nya intressanta coachklienter. Och inte minst med lätthet blivit erbjuden oväntade men roliga uppdrag i sammanhang som ligger mig varmt om hjärtat (som jag kommer kommer att berätta mer om längre fram). Alla intressanta uppdrag kommer in så lätt att jag nyper mig i armen och undrar varför det är en sådan ketchupeffekt just nu.

Och jag kommer att tänka på Neil Gaimans inspirerande avgångstal, där han pratar om den där flaskposten som vi kreatörer och entreprenörer ständigt kastar ut. Flaska på flaska med idéer och förslag, som man aldrig riktigt vet var de ska hamna. En del flaskor driver iväg och försvinner bara med vågorna, medan andra fångas upp av en intresserad person, och så har man kanske något nytt samarbete eller uppdrag på gång.

2010 var året när jag hoppade av anställningslivet och valde att bli företagare på heltid. Det var läskigt och självklart på samma gång, och det jag gruvade mig mest för var alla dessa säljsamtal som folk sa att företagare måste hålla jämt. Jag valde även här att gå min egen väg, i stället för att ringa okända människor och berätta om vem jag var och kunde bidra med, så gjorde jag vad jag är bäst på – att skicka iväg så många flaskposter som möjligt.

Jag jobbade gratis genom att föreläsa i utvalda sammanhang. Jag arrangerade egna event (som Effektluncherna). Jag ställde upp som frivillig i olika styrgrupper. Jag satt i mängder av spånarmöten på egen betald arbetstid kring projekt som kanske aldrig skulle bli av. Jag var aktiv i sociala medier, drev flera bloggar och bjöd ständigt på tips och råd och idéer. Jag ägnade kanske hälften av min arbetstid åt betalda uppdrag som gjorde att tillvaron gick runt, och den andra hälften på flaskposterna. Inte för att jag måste, utan för att jag helt enkelt inte kunde låta bli.

Men det blev inte direkt den effekt jag önskade. Inget särskilt hände.

Jag misströstade ibland: var jag knäpp som kastade ut så många krokar, som bjöd på min kompetens, i stället för att jaga kunder mer konkret via säljsamtal och traditionell marknadsföring?

Men nu kan jag äntligen se hur allt hänger ihop. Det tog tid, men de uppdrag som strömmar in idag, är ett direkt eller indirekt resultat av alla de där flaskposterna jag skickat ut under flera års tid. Det blev inte alls de flaskor som jag trott mest på som gav respons, men dom som svarade blev helt rätt ändå.

Det finns många olika sätt att marknadsföra och sälja sina tjänster. Flaskposten är kanske inte den mest effektiva, men definitivt givande.

Man vet aldrig när svaret kommer, eller hur det kommer. Men genom att fortsätta skicka ut idéer och bidrag till världen, så kommer det tillbaka till oss. Förr eller senare.

En omskriven version av den här texten finns som krönika på min blogg på Driva Eget-sajten: läs den här –>

Tagged with →  
Share →

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>