Ord betyder verkligen så mycket. Jag har börjat få respons på Effektbreven jag skickar ut, lite nu och då kommer det uppskattande kommentarer. Nu har jag fått tre stycken fina i rad, från människor jag inte känner, och det gör så gott i själen.

Det första var kort och koncist:

”Jag fullkomligt älskar dina notiser i mer effekt.”

Det andra:

”Jenny, jag måste bara säga det att effektbreven gör mig som himla lycklig. Det är som världen bästa påminnelse att inte sluta göra precis det jag känner för att göra! Tack för att du gör dem så att jag kan sluta tänka på strunt och börja fokusera!!”

 Så himla glad man kan bli över såna mejl! Inte bara för att en annan person är nöjd, utan också för att den personen tar sig tiden att faktiskt tala om det också. <3

En tredje skrev för några dagar sedan:”Jag tycker så mycket om ditt språk – du skriver fantastiskt bra och använder helt rätt och väl valda ord! Du är tydlig och rak i dina formuleringar! Det gillar jag!”

Jag tvekar att skriva det här på min blogg, för det låter ju som skryt. Och man ska ju inte förhäva sig. Inte när man är norrlänning. Och kvinna.

Men jag vill bara berätta att även jag, som är van skribent, blir väldigt glad för positiv respons precis som alla andra.  Särskilt när den kommer spontant från människor som inte ens behöver säga det. Och jag skriver ju blogginlägg och Effektbreven för att jag vill göra en skillnad för andra människor. Nu får jag kvitto på att det faktiskt gör skillnad, om så bara för tre personer.

Vi borde helt klart berömma varandra mer och oftare. (När vi menar det förstås)

Recent Posts
Showing 3 kommentarer
  • Annika Svensson

    Som norrlänning och kvinna ska man kanske inte förhäva sig och skryta…men definitivt få vara stolt för sådant man gör bra!

    Och i ditt fall är ju det en hel del!

    You go, norrländska woman! 🙂

    /A

  • Jenny Eklund

    Tack Annika. Mer stolthet åt folket! Vad är du stolt över idag? 🙂

  • Annika Svensson

    Tja, just nu är jag stolt över att jag är så himla plikttrogen och alltid gör vad som krävs – no matter what! (Ja, förutsatt då förstås, att jag känner att jag kan ställa upp på det som ska göras.) Och det även om klockan är långt över midnatt för ”jag vet inte vilken natt i ordning”…

    Är det nå’t jag sällan gör, så är det i alla fall att lämna skit efter mig åt andra att ta hand om. Ingen norrländsk, smutsig och solkig gammal byk lämnas kvar, här inte! Nejdå, den tvättar jag minsann själv.

    Sa skurgumman från Projektträsket! 😉

    /Annika

Lämna en kommentar