figurer på berg

Om vemod, ångest och de fyra stora existentiella grundgåtorna i våra liv. Tankar efter ett föredrag av Owe Wikström.

Äldreomsorgsdagarna härom veckan lyssnade jag bland annat på en av mina favoriter: författaren, prästen, psykoterapeuten och professorn i religionspsykologi, Owe Wikström. Han formulerar så klokt men ändå lättsamt om de stora livsfrågorna, om vemod och existentiell ångest.

Det är svårt att på några rader ge rättvisa åt någon annans föredrag, särskilt när det handlar om djupa ämnen, men något av det han sa vill jag försöka förmedla vidare.

Rädsla för allvar
Owe Wikström talade bland annat om att det finns en rädsla för allvar och vemod i vår samtidskultur. Och att vi lever i ett ”centrifugalt” samhälle (där vi liksom slungas utåt, bort från oss själva). Att vi vistas i en påtvingad intimitet (med exempel som högljutt prat på bussen, situationer där folk ”inte har någon farstu”) och avbruten socialitet (”vänta, jag ska bara kolla mobilen”).

Att vi sällan eller aldrig hinner fram till oss själva.

Men hur möter man då sig själv?

Brutala påminnelser
Ibland påminns man om sin egen dödlighet genom dramatiska eller tragiska händelser i andras liv. Men frågorna ligger latent hos alla – kan sticka upp och störa oss, beroende på var man befinner sig i livscykeln.

Den så kallade ”40-årskrisen” är kanske det tydligaste exemplet på det. När vi börjar fundera på livets mening och får tankar som ”blev mitt liv bara såhär?”.

Produktionsvärde
Utmattningsdepressioner är andra tecken. flare_lrOwe Wikström talar om vi framhåller människans produktionsvärde så starkt idag. Vi ska vara nyttiga. För jobbet, för barnen, för relationen. Om detta tas ifrån mig, till exempel på grund av sjukdom, ålder eller krisande ekonomi, vilket värde har jag då?

Den existentiella ångesten kommer smygande – eller klubbar oss totalt.

Fyra grundgåtor
Owe Wikström säger att det finns fyra grundgåtor som vi alla brottas med. Som finns inom oss alla, men som vi sällan pratar om. De handlar om

  • Ändligheten (döden)
  • Lidandet (Varför just jag/inte jag?)
  • Ansvarigheten (Min egen, gentemot andra människor)
  • Meningen med tillvaron. (Finns det en Gud? Är det ödet, kosmos eller slumpen som styr? Föds vi på nytt?)

Owe Wikström tror att både intresset för och behovet av att prata högt om de här frågorna ökar. Vi kan se det i utbudet för konferenser, utbildningar, tidningars innehåll. Vi kanske börjar se dem tydligare igen, ta dem på större allvar.

”Is this where you are? If not, go to where you are. I will wait for you there.”
/Me

Yta och djup
Jag tror det ligger mycket i hans resonemang. Populärkulturen bygger onekligen på nöje, yta, underhållning, spänning och kuriosa. Och vi pratar alldeles för lite om det som egentligen berör oss. Det gäller även en hel del av konversationen inom sociala medier.

Men samtidigt kan jag tycka att just sociala medier som bloggar och mikrobloggar också ger utrymme för de där jobbigare delarna av livet. Särskilt den så ibland kritiserade anonymiteten på nätet kan vara en ingång till ganska utlämnande och djuplodande diskussioner om såväl ångest som de stora livsfrågorna.

Utan kraven att upprätthålla en image kan vi komma direkt under huden, på både oss själva och varandra.

Berätta om sitt liv
Owe Wikström vill (liksom jag) uppmuntra till att vi berättar vår livshistoria för någon. ”För att få känslan av att en gång i livet var jag också viktig”, säger Owe.

Jag skulle vilja formulera det i presens, nutid: för att få känslan av att jag är viktig. Både här och nu, senare och tidigare.

Relaterat material:

Livsviktigt
Berätta för livet
Skriv ditt liv
Twittersorg är riktig sorg (från tidningen Dagen)

Recommended Posts
Showing 4 kommentarer
pingbacks / trackbacks
  • […] This post was mentioned on Twitter by BritStakston, Jenny Eklund. Jenny Eklund said: Om vemod, ångest och de fyra stora existentiella grundgåtorna i våra liv. Tankar efter föredrag av Owe Wikström. http://bit.ly/4LPKBi […]

  • […] det är sunt att få distans till allt det som pressar på i vardagen. Vi måste också hantera att livet kommer att fortsätta pulsera efter oss. Därför har den här resan lärt mig att sortera bort saker som stör min resa mot ett bra liv […]

  • […] om hur det skulle kunna se ut följer med till nästa år. Livsberättandet avhandlades också (på olika sätt) på Äldreomsorgsdagarna i Stockholm, och lever på ett imponerande sätt vidare i bland annat […]

  • […] in min presentation som hade rubriken Livsviktigt berättande. Läs gärna också inlägget om de Stora Frågorna, tankar efter föreläsningen med Owe Wikström. Lite halvsuddiga mobilfoton från […]

Lämna en kommentar