thankyou

Nu är äntligen alla röster till landstingsvalet räknade av myndigheterna. Försöker smälta det faktum att jag fått 354 unika personkryss (!) i mitt första politiska val någonsin och därmed plötsligt är en av dom som blir “inkryssad” enligt personvalsreglerna! Förstår inte riktigt hur det gått till, eftersom jag mest fokuserat på internt utvecklingsarbete i länsorganisationen sedan jag gick in i politiken. Och jag var ju fullt nöjd med den mittenplats som jag tidigare hade på listan.

Känner mig hedrad, förvirrad och förstås tacksam över att så många människor faktiskt vill att jag ska representera dem i den regionala politiken. Det här var inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag bestämde mig för att göra en frivilliginsats inom politiken. Jag vet ännu inte riktigt vad uppkryssandet kan få för praktiska konsekvenser, men jag lovar att hur som helst att göra mitt bästa för att göra skillnad.

Sen hoppas jag också kunna bevisa att man KAN vara entreprenör och VD, mamma och fru, samhällsengagerad och konsult, vän och medmänniska, konkret och andlig, pedagog och strateg, ex-journalist och politisk representant – samtidigt.

Jag vill passa på att framföra ett stort TACK – till alla er som visat detta förtroende, och till universum som påminner mig om att go with the flow och välkomna vad som än händer…

VK_JE_landstingskryss

Uppdatering: Uppmärksamheten och feedbacken från både vänner, bekanta och obekanta de senaste dagarna har varit överväldigande. Jag som egentligen inte tycker om att vara i blickfånget får träna en hel del på att övervinna Jante… Nu har lokaltidningen Västerbottens-Kuriren också skrivit en artikel om oss som blev inkryssade. Finns här för de som har tillgång till VK plus på webben. Jag klistrar också in nyhetstexten i sin helhet här nedanför.

——

Miljöpartisten Jenny Eklund, Umeå, har kryssat sig in i landstingsfullmäktige.
– Jag är fortfarande lite chockad, säger hon.
Även kristdemokraten Betty-Ann Nilsson, Lycksele, tar plats tack vare många personröster.

Rösträkningen efter landstingsvalet är klar och i några fall blev det stora omkastningar jämfört med ordningen på valsedlarna. Jenny Eklund har kryssats in som Miljöpartiets andranamn från södra valkretsen trots att hon stod på sjätte plats.

– Jag är jätteförvånad. Varifrån kommer alla det här kryssen?

Hon tror möjligen att folk rörstat på henne eftersom de känner henne som en engagerad entreprenör och föreläsare.

Jenny Eklund är ny i politiken. Hon gick med i Miljöpartiet för ett år sedan och har bland annat arbetat med organisationsutveckling på länsnivå.

– Framför allt har jag stöttat de andra kandidaterna, säger hon

Hennes hjärtefrågor i landstinget blir folkhälsa, jämställdhet samt klimat- och utvecklingsfrågor.

Betty-Ann Nilsson, Bratten, Lycksele, tar kristdemokraternas mandat i västra valkretsen, trots att hon stod på fjärde plats. Detta tack vare 127 personröster.

– Det känns hedrande, det måste jag säga. Jag känner mig väldigt ödmjuk inför det, fortsätter hon.

Betty-Ann Nilsson har inte suttit i landstingsfullmäktige tidigare. De senaste fyra åren har hon varit ledamot i kommunfullmäktige samt kultur- och utbildningsnämnden i Lycksele. Nu blir det både kommun- och landstingspolitik. Till vardags är hon ortoptist på ögonmottagningen Lycksele lasarett,

– Mitt jobb är det allra viktigaste och mina uppdrag får inte inkräkta för mycket på det. Jag är den enda ortoptisten i inlandet, säger hon.

Andra som kryssat sig in i landstingsfullmäktige är Urban Larsson (C), Karl-Gustav Lilja (KD), Ulrika Lindström (V), och Kjell Hanseklint (V). Peter Olofsson (S), Nicklas Sandström (M) och Marianne Normark (FP) är de tre som fått allra flest personröster, men de toppade redan sina partiers listor.

Erik Ferry (V) fick också fler än 1 000 personröster, vilket tog honom från tredje till första plats bland vänsterpartisterna.

– Det känns jätteroligt, säger han.

Sverigedemokraten Kristina Nåvall har kommit in i landstingsfullmäktige, men SD:s ledning uppmanade henne att lämna alla uppdrag sedan Expressen avslöjat att hon skrivit flera rasistiska inlägg på sociala medier.

– Jag har redan tackat nej, säger hon.

Idag är en viktig dag för demokratin i Sverige. Och vår första valdag som aktiva partimedlemmar och fritidspolitiker. Ser med hopp, spänning och fasa fram emot hur det här dygnet ska sluta. Må vi ta steg mot mer humanitet och respekt för varandra och vår planet – och inte tvärt om…

valdagen

Klev upp tidigt i morse för att dela ut valsedlar på en mängd vallokaler i staden, innan de öppnar för allmänheten. Mycket märkligt att se både mitt eget och makens namn på två av listorna!

valsedlar

 

Och tänk att det endast är 100 år sedan Elin Wägner och alla hennes kamrater kämpade för att också kvinnor skulle få rösta i Sverige. Här är en slående bild med de 30 banden med 351 454 namnunderskrifter som krävde kvinnlig rösträtt. Tack och lov har det hänt en del sedan dess – men långtifrån tillräckligt…

kvinnlig_rostratt

 

Idag drog höstens kursverksamhet igång på allvar. Den här terminen kommer jag bland annat att återigen hålla en mängd workshops i storytelling för anställda vid Region Västerbotten. Och det började härligt; idag har jag tillsammans med kursdeltagarna fått skratta så att kinderna krampar, och diskuterat så hjärnan fått stretcha. Bra dag alltså!

kursstolar

“We know what you want to accomplish. We know how you’d like everything to turn out. The real question is, “what are you willing to push through the dip for?” What are you willing to stand up for, bleed for, commit to and generally be unreasonable about?
Because that’s what’s going to actually get done.”

/Seth Godin

Det har legat GH_heartoch grott i flera år. En idé om att kunna växla upp och kanalisera mitt (vårt) samhällsengagemang via en välgörenhetsstiftelse, som skulle kunna göra skillnad på ett annat plan än det jag kan åstadkomma på egen hand.Det här senaste året har olika viktiga pusselbitar fallit på plats, som gjort att förutsättningarna för att kunna kicka igång en sån här verksamhet äntligen är rätt.

Jag kan nu stolt kan meddela att Insamlingsstiftelsen Good Heart Foundation finns, på riktigt! Det nödvändiga pappersarbetet är fixat, stadgarna är godkända av myndigheter och vi har fått ett organisationsnummer och kan köra igång.

Så nu börjar ett nytt äventyr! Fortsättning följer, så snart vi kommit vidare med nästa steg i arbetet.

 

Vi blev medlemmar i ett politiskt parti för första gången, för ungefär ett år sedan. Förutom att det var ett stort steg att ta – att öppet ta politiskt ställning – så fanns det förstås många funderingar och tveksamheter inför att gå in i den politiska världen. Politik har inte särskilt gott rykte, och det politiska spelet med maktkamper och intriger tycks, om man ska tro media och allmänhet, vara det som dominerar.

Vi gav oss in i den politiska föreningen med ett öppet sinne, nyfiket förhållningssätt och en önskan om att bidra i demokratins tjänst. Miljöpartiets värderingar passar med våra egna personliga värderingar, och det var det vi ville utgå ifrån.

Men det har varit en utmaning gå in i ett sammanhang som varit och är så kantat av rykten, invanda föreställningar och offentlig kritik. MP lokalt och regionalt har stämplats som ett rörigt och konfliktfyllt sammanhang, något som med jämna mellanrum slås upp i medierna som en slags självuppfyllande profetia. Hur gör man för att tvätta bort en sån stämpel, och nyansera de bilder som är så tacksamma att spinna vidare på?

Ofta har vi inte ens fått komma så långt så att vi kunnat diskutera Miljöpartiets politik med vår omgivning. Det enda de flesta vill lufta är de senaste ryktena som florerar. “Vad är egentligen sant?!”

Det är jobbkollegor som vid fikabordet undrar hur det egentligen är med de där maktgalna gubbarna som styr partiet med järnhand. Eller bekanta som hört att partiet är fyllt av naiva, kompromisslösa gröna aktivister som i princip vill bannlysa all teknik som uppfunnits sedan 1950. Och andra som säger att de egentligen skulle vilja rösta på MP lokalt, men tvekar för att det verkar som om ”hela havet stormar.”

Hur bemöter man egentligen sånt?

Det är inte särskilt fruktsamt att ge sig in i en diskussion om enskilda händelser och vem som egentligen sagt och gjort vad, eller hur den och den egentligen är som person. Verkligheten är komplex. Det finns ingen schabloniserad enkel sanning, varken här eller i andra sammanhang, även om det förstås hade varit lättare. Men vi kan gärna bjuda på vår egen bild av verkligheten.

Vår upplevelse av att gå med i Miljöpartiet i Västerbotten och Umeå skulle kunna liknas med att bli ingift i en stor och brokig släkt.

Här finns den rebelliska lillasystern och den ärrade patriarken. Här finns den framgångsrika brorsan man ser upp till och samtidigt irriterar sig på, och här finns svärföräldrarna som man aldrig riktigt vet hur man ska förhålla sig till. Här finns de tystlåtna men effektiva mostrarna som ser till att allting funkar bakom kulisserna och farbröderna som samlas vid köksbordet för att utbyta historier om hur det var förr. Här finns kusinen från landet och familjen som flyttat till storstan. Ingifta partners från andra kulturer med andra vanor. Det udda originalet som sticker ut och som det går många rykten kring, och de där tremänningarna i periferin som man ibland glömmer bort vad de heter.

Här finns ambitiösa strebrars, engagerade nytänkare och tillbakalutade traditionalister. Vissa personer man bråkar med eller i hemlighet skäms över, och andra som snart blir ens bästa vän eller fasta punkt. Och som alltid finns det några som försöker hålla ihop hela släkten, andra som håller ihop i mindre grupper och några som helst vill gå sin egen väg.

Men mitt i alltihopa så finns det något speciellt, en kärna av grundläggande samhörighet, som håller ihop var och en i denna brokiga släkt. Som gör att vi alla har något gemensamt, nämligen en plattform av värderingar och en vision om framtiden, som förenar oss mer än vad olikheterna skiljer oss åt.

Upplevelsen av den brokiga släkten finns garanterat inom de flesta föreningar – oavsett om fokus för engagemanget är idrott, kultur eller politik. Ideologiska föreningar är ofta fulla av konflikter, diskussioner och samhörighet i en salig blandning. Så varför har just MP i länet hamnat i hetluften nu? Vi vet inte. Kanske är det slumpen. Kanske är det övergången från att vara ett outsiderparti till en maktfaktor. Kanske är det för att våra diskussioner sker öppet, och inte i hemlighet.

Vi vill med det här inlägget ge en annan kompletterande bild än den enbart negativa som uttryckts i olika sammanhang. Det som gett oss hopp och inspiration under vårt år som medlemmar är ju all den värme, nyfikenhet och det genuina engagemang som vi mött i partiet, från dag ett, och från alla olika grenar av MP-familjen. Vi har kunnat konstatera att det finns en spännande mylla av många olika personligheter som har en sak gemensamt: alla har ett stort och genuint engagemang och vill försöka förändra den här världen till en bättre och mer hållbar plats att leva på. Ibland har medlemmarna olika åsikter om exakt hur det ska göras, men slutmålet är gemensamt.

Så – till alla som undrar om sanningen kring konflikterna i Miljöpartiet i Umeå och länet, är vårt perspektiv att ingenting är så polariserat och schabloniserat som rykten och fördomar gör gällande. Det finns en tyst politisk vardag full av hängivna och självuppoffrande partimedlemmar, bortom de yviga exemplen.

MP har varit ett ungt, nytt och oerfaret parti. Nu har vi vuxit till Sveriges tredje största parti, och man kan ju få växtvärk för mindre. Att ta steget från engagerad nykomling till professionell organisation är en process som kan göra ont, men som också är nödvändig och givande i slutändan. Det handlar inte om att vi behöver “rensa upp” i partiet, utan det handlar om att hitta nya sätt att organisera, kompetensutveckla och stötta. Och faktiskt handlar det också om att bli bekväm med att ha makt, för att kunna använda makten till något gott.

Vi är stolta över att vara med och bidra till den här processen, att skapa förutsättningar för att hela vår brokiga MP-släkt kan vara med och förändra världen – på riktigt.

Hoppas nu bara att när Miljöpartiet blir omtalat i lokala sammanhang framöver, så är det för sin politik och inte för något annat.

Jenny Eklund, entreprenör samt vice ordförande och styrelseledamot för Miljöpartiet de gröna i Västerbotten och på sjätte plats på landstingslistan.

Thomas Fritz, entreprenör samt medlem i ledningsgruppen för Miljöpartiet i Umeå och på femte plats på kommunlistan.

World_hands

 

Så var man igång igen efter århundradets varmaste och vackraste sommar. Nu är det dags att planera och strukturera upp hösten, och ÄNTLIGEN har jag hittat en lösning på hur det kan göras på ett smart och smidigt sätt!

Så fort man är fler än två som ska samarbeta (eller har mer än två bollar i luften) så behövs det någon kommunikationsplattform eller system för allt som ska fixas och ordnas, diskuteras och dokumenteras. Jag har testat och testat en massa kommunikationsverktyg under åren och aldrig blivit riktigt nöjd. Antingen har de varit för komplicerade, krångliga att hantera, eller för simpla och otillräckliga.

Nu tror jag att jag har hittat hem. Asana är ett enkelt, logiskt och snyggt sätt att strukturera upp allt som ska fixas inom olika projekt, och som dessutom kan integreras med såväl kalendrar som Google apps/drive och Dropbox. Dessutom är det gratis (upp till 15 pers i ett projekt). Har testat i några veckor och är helnöjd – och redo för allt som är på gång! *

(Och nej, jag får ingen ersättning för att skriva detta, jag är bara ett nördigt kommunikationsfreak som blir överlycklig när system underlättar livet och vill gärna sprida ordet vidare.)

*Och mer passande har det sällan känts att använda ordet Heureka, det grekiska ordet som ju betyder “Jag har funnit det”…

woman on laptop happy arms up

Nu blir det återhämtning, tid att tänka, möjlighet att skapa, familjemys, sena kvällar, goda böcker, mumsig mat, träning, röjning i garage och förråd, målning, säkert lite frustration, shopping, släktträffar, meditation, sovmorgnar, sol och bad och inte minst detta: båtäventyr! Sällan har jag haft så kul som i den här badringen, som vi härom dagen drog efter vår lilla motorbåt i stugan. <3

Glad sommar!

IMG_20140709_165109

En fördel med semestertider är som bekant att man får tid att reflektera, planera och strukturera. Digitalt har jag äntligen hittat ett passande projektverktyg för att få struktur på allt som ska fixas inom alla företag, projekt och verksamheter som jag är inblandad i: Asana. Har letat ett länge och testat flera utan att vara helt nöjd, men det här känns riktigt bra (hittills). Hurra!

Men ibland behöver man också planera rent fysiskt. Så vid några planeringsdagar skapade vi helt enkelt en flera meter lång tidslinje med papper och pennor för att kunna visualisera sånt som ska hända det närmaste året. Rekommenderas varmt! Måste bara hitta ett sätt att få in det i någon slags begriplig digital sammanställning också.

IMG_20140710_183003

“Nu ska du få höra!” De berättelser som man vill berätta vidare för andra, är de som gett mest effekt. Som berör, väcker en känsla, får en att skratta högt fälla en tår eller vrida sig av frustration.

I år håller jag som sagt mycket kurser i (corporate) storytelling, bland annat för anställda inom Region Västerbotten. Under varje kurs hjälper jag och de övriga i gruppen varje kursdeltagare att ta fram en sann berättelse som har med hens arbete att göra på något sätt. En berättelse som kan illustrera och levandegöra vem man är, vad man gör och vad man står för.

Idag var sista storytellingkursdagen för den här terminen, med redovisning av stories och återigen fick jag både gapskratta, fnissa och bli berörd av tårar. Och känna mig som en barnmorska igen. Med hjärtat fullt av berättelser som jag gärna vill sprida vidare, så passar det väldigt bra att ta semester nu.

Och om allt går som vi planerat kommer även dessa berättelser att filmas för att kunna spridas vidare, så håll utkik!