Det här har nästan bli som ett litet kontor den senaste månaden.
Vi prenumererar på möjligheten att boka möteslokaler på Rex i Umeå, och här blir det både coachningar, möten med samarbetspartners och utbildningar ibland.
Mysigt, men lite för lyhört så nära intill restaurangköket. Vi överväger att hyra kontorslokaler i stan till hösten, men där är vi fortfarande ambivalenta. Får se hur länge man kan vara så flexibla och jobba både här och där som vi gör.
För mig är det sällan som jag jobbar med grupper eller individer under mer än några månader. Men det finns undantag – som Elevhälsan i Umeå. Under drygt ett och ett halvt år har jag och Janne Paulsson på olika fått förmånen att jobba med teamen med pedagoger, sjuksköterskor, kuratorer och psykologer, och dess engagerade teamledare.
Idag hade vi avslutning av det åtta månader långa teamledarprogram som vi skräddarsytt åt de sex deltagarna, med utbildningsdagar kombinerat med individuell ledarskapscoachning. Det har handlat om kommunikation, mål och genomföranden, om goda ledare och avskräckande exempel, om att jobba med den egna ledarrollen utifrån sina egna och teamets drivkrafter och behov.
Massor har hänt sedan vi började. Ingen av deltagarna kommer efter sommaren att ha kvar samma uppdrag som när vi startade, så det blev ett avslut på mer än ett sätt idag. Högtidligt, sammanfattande, och med blickar både bakåt och framåt. Vi passade på att få ge utrymme för mycket kreativitet! Det är så sällan man får använda både hand och knopp som vuxen på jobbet. 
Vi tejpade bland annat upp stora papper på långbord, med en tidslinje från organisationens start till nu. Sen blev det olika färgadelinjer som beskrev utvecklingen ur olika perspektiv, med ljusglimtar på höjdpunkterna.
För framåtblickandet hade vi förberett vi en tipspromenad med tankeväckande frågor att fundera och diskutera kring. Den här är min favorit – något som vi alla behöver ställa oss med hjälpa mellanrum:
Vad skulle jag vilja ha mer av i min framtid? Visioner och målbilder är starka verktyg för att visualisera och fokusera på vad jag vill uppnå. Resultatet blev verkligen en blandad kompott!
Så vad tar man med sig efter en sådan här process?
Tacksamhet är det ord som dyker upp. Dagen avslutades med att deltagarna fick i uppgift att tacka både sig själv och varandra för någonting, så jag gör samma sak här.
Jag vill tacka för att jag fick vara en del av den här utvecklingen, och jag har garanterat lärt mig minst lika mycket som deltagarna. Det har gett en djupare dimension att få vara delaktig i människors liv under en längre period, i både med- och motgångar, och få avsluta något som verkligen varit en upptäcktsresa.
Premiär för mitt första jurymöte i affärsidétävlingen Venture Cup Nord. Oh what a day! Jag gillar ju när man får utmana sig själv och skärpa tanken, och idag blev det sånt mest hela tiden. Regionfinalen innebar åtta affärsplaner och presentationer som ska stötas och blötas mot varandra, vinnare och förlorare ska utses.
Hela regionen engagerades samtidigt, vilket innebar att vi var tre jurygrupper, i Umeå, Luleå och Sundsvall, som kommunicerade och fick ta del av presentationer och diskussioner via webblänk. Kanske inte det mest effektiva, men åtminstone demokratiskt.
Det var grymt intressant, så dagen gav definitivt mersmak. På grund av sekretessen kan jag inte avslöja något av innehållet i affärsplanerna eller förslagen, men det kommer i media inom kort!
Idag hade vi avslutning på den sjätte och sista öppna utbildningen i storytelling inom projektet Västerbotten – berättarnas län. Den här gången i Lycksele. I sammanlagt 18 kursdagar har jag och Marianne Folkedotter ägnat åt att hjälpa 75-talet deltagare att skapa varsin berättelse om sin verksamhet.
Avslutningsdagarna handlar om att bearbeta sin skriftliga story till en levande muntlig presentation. Ett moment som kan vara både nervöst och otroligt underhållande. Och jag tror faktiskt att en av framgångsfaktorerna för den här kursen (som fått så mycket lovord av deltagarna) handlar om lyssnande. Att skapa ett klimat där deltagarna aktivt lyssnar på varandras historier, och visserligen ger konstruktiv feedback, men kanske mest av allt finns där med stora öron och stort hjärta.
När någon verkligen lyssnar på det man har att säga så blir det automatiskt mer nerv och viktigt innehåll!
Jag och Marianne Folkedotter har skapat kursen tillsammans, stött och blött ämnet corporate storytelling från olika infallsvinklar, förfinat och justerat under resans gång och till slut hittat en metod som är fantastisk rolig och effektiv att jobba efter.
Från och med i höst går vi åt varsitt håll. Jag kommer att ägna mig ännu mer åt verksamhetsaspekten för företag och organisation inom området storytelling och effektfulla presentationer, och fortsätta hålla kurser och föredrag om corporate storytelling på egen hand. Marianne kommer att fördjupa sig ännu mer i det konstnärliga och sceniska delen av berättandet.
Men en kurs till har vi kvar tillsammans, för de anställda på Västerbottens museum i Umeå, där Marianne har sin anställning som berättarantikvarie i länet.
Sen kan vi sörja. Och fira ett fantastiskt år! <3
Ibland kan man ju undra om det här med punktinsatser verkligen gör någon skillnad. Är det inte långsiktighet som ger den där varaktiga förändringen?
Jo, i vissa lägen är det så. Men det händer också ibland att det blir ett avgörande möte, en vändpunkt, en insikt som för klienten leder till viktiga beslut och förändringar.
Den här månaden har jag haft förmånen att få en handfull sådana möten – i coachningar och i energibehandlingar. Tillfälliga träffar (eller telefonsamtal) med för mig relativt okända människor, som har lett till den där wow-känslan hos både mig och klienten. Många av mina individuella klienter vill vara anonyma, men affärscoachklienterna kan jag gärna berätta om.
Som Helena Isaksson, som vid mogen ålder sagt upp sig från trygg anställning för att i stället försöka hitta sin dröm och leva ett annat slags liv än tidigare. Just nu har jag förmånen att vara Helenas bollplank via företagsinkubatorn Krenova för hennes framtida satsningar, bland annat på sorgekurser. Hon satsar på att vara det där stora hjärtat med öronen som syns mitt i bilden här nedanför. <3
Har tillbringat några intensiva dygn i Skellefteå på årets Berättarfestival.
Torsdagen var “vår” storytellingdag, vilket för min del innebar jobb från tidig morgon till sen kväll. Jag hade fortbildning för tidigare storytellingdeltagare på förmiddagen, höll i mikrofonen som moderator på stora scenen på Nordanå på eftermiddagen, med våra inbjudna föreläsare Ann Järneström, Torkel Molin och min nya favvo Ulf Palmenfelt. (Etnolog från Gotland som föreläste om skrönor på ett oemotståndligt sätt)
Dagarna innehöll också mingel och festmiddag, prisutdelning till min kära kollega Marianne Folkedotter som fick den välförtjänta utmärkelsen Årets Folkbildare i Västerbotten, styrgruppsmöte och branschrådsmöte. Kommer att ta några dagar att smälta alla intryck…
Grottar ner mig juryarbetet inför den andra omgången av Venture Cup Nord. Nu är det dags för att granska affärsplanerna för de företagsidéer som jag fått ta del av. Spännande, tankekrävande och en givande utmaning att hitta saker i idéerna och formuleringarna som kan förbättras och förtydligas.
I maj offentliggörs finalisterna och i juni är det dags att kora vinnaren av tävlingen.
För mig finns det en tråkig baksida med att driva företag. Nämligen företagsekonomi.
Samtidigt så vill jag verkligen förstå sammanhangen, och kunna fatta kloka beslut i både mina egna bolag och i styrelsesammanhang.
Men de ekonomiska termerna är som att lära sig ett helt nytt språk. Jag ser att det står siffror och bokstäver, men de bildar ingen mening eller bild för mig. Som att titta på en grekisk text och ana att det finns en kodning bakom det tryckta, men inte riktigt ha knäckt koden.
Idag kom vi i alla fall närmare lösningen än någonsin tidigare, under en utbildningsdag som jag och maken/partnern bokat in. Mycket tack vare vår eminente och tålmodige utbildare Erik Bern, som förstod att det tar tid för en språkmänniska att till fullo greppa det här sättet att tänka och uttrycka sig på.
Här är ett tydligt exempel på hur en berättelse kan ge mycket större genomslagskraft än “vanlig” traditionell marknadsföring.
Jag är otroligt stolt och imponerad över vår storytellingkursdeltagare Eva Salqvist på Cancerföreningen som under utbildningen författade denna fina historia om Pigge och Elsa och varför Hjältarnas hus är viktigt. Läs texten. Själv blir jag lika rörd varje gång. ♥
Berättelsen används nu i kampanjen för Hjältarnas hus.
PS Webbtidningen Inc skriver om framgång för företagare. Baratunde Thurson, berättar om sina bästa tips för att skapa trogna kunder på webben i artikeln How to build an online cult of customers. Han säger bland annat: “Tell your story. For any new business, that story is a big part of how customers will find themselves connected to you.”
Idag var jag inbjuden till Umedalens bibliotek för ett arrangemang där jag föreläste om Skriv ditt liv. En timme med förhoppningsvis inspiration och användbara tips för de som vill dokumentera sitt eget eller andras liv.
Och även om handboken nu är några år gammal, så är ämnet ständigt aktuellt – både för dem i min egen ålder som blivit sugna på att sammanställa tankar och händelser, och de som är äldre och vill nedteckna sina minnen. Därför kommer jag nu att göra en e-bok/e-kurs kring handboken, i samarbete med några finfina aktörer här i Umeå. Mer information om det kommer senare i vår.
