Egentligen gillar jag avslut och nystart. Att kasta sig in nya saker, bygga upp en verksamhet med allt vad det innebär i form av både kunskap och kontakter, utveckla, förfina och fördjupa sina färdigheter, och sedan dra lärdomar, avsluta och gå vidare till nya satsningar. Jag har nog aldrig jobbat längre än tre år med precis samma sak, upplägg eller grupp, och tycker om det flöde som det fria arbetssättet ger. Projekt och människor kommer och går, vissa är bara sköna att klippa banden med när det är dags, och andra tar man särskilt till hjärta och kommer att fortsätta ha i sitt liv – om än på andra vis –  framöver.

Det lilla gäng som nu jobbat tillsammans i projektet Västerbotten – berättarnas län i drygt tre år, har jag dock särdeles svårt att skiljas ifrån. Inte för att vi kanske gjort mer stordåd än andra (även om vi givetvis är oerhört stolta över vad vi åstadkommit när det gäller att boosta berättandet i olika former i länet). Utan kanske främst för att vi haft ett lysande samarbete i teamet. Trots att (eller kanske just därför?) vi alla fyra kommit från olika håll och haft helt olika arbetsförutsättningar; jag som kontrakterad konsult, en som anställd på kommunen i Skellefteå, en anställd som projektledare via Region Västerbotten i Umeå och en från Västerbottens museum.

Berattarprojektgrp

Projektgruppen i Berättarnas län; Marie Mandahl, Anders Karlsson, Marianne Folkedotter och jag (Jenny Eklund) sommaren 2012.

När jag summerar de år som gått i teamet så ser jag att det präglats av en lyckad kombination av professionalitet, öppenhet, ödmjukhet, omtanke, ambition, flexibilitet, tydlighet och ett ständigt omprövande av vad vi vill och ska göra. Jag är så tacksam för att få ha varit en del av det! Och som Maria i julevangeliet, så tar jag det till mitt hjärta och begrundar det.

När vi startade satsningen vid årsskiftet 2011/2012 så jobbade vi några veckor med att borra inåt; vad vill vi åstadkomma, och varför? En sak vi landade i var följande devis; “Vi bidrar till att människor – och verksamheter – får syn på vem man är och vad man står för”. Vårt varför hamnade också på projektledarens anslagstavla som en viktig påminnelse:

Berattarnaslan_varfor

Många av alla hundratals människor vi arbetat med i projektet har vittnat om att så också blev resultatet. Och jag inser att vi även på olika sätt lyckades fördjupa den delen med oss själva.

Nu tar den här delen av resan slut, och det är dags att ta farväl och fortsätta på nya vägar. Själv fortsätter jag jobba med storytellingkurser i egen regi, förutom en rad andra både nya och gamla verksamheter under 2015. Men om det kan vi orda en annan gång.
StartOfANewJourney

“Jag känner mig som en blind som plöstligt börjat kunna se.” Idag fick jag möjligheten att presentera essensen av tre års arbete med corporate storytelling!

Årets sista offentliga uppdrag blev en föreläsning om corporate storytelling på en konferens om Botnia-Atlantica-programmet som Länsstyrelsen i Västerbotten arrangerat. 200 deltagare från norra Sverige, Finland och Norge hade samlats för att dela erfarenheter och lyssna på föredrag om olika aspekter av projektarbete. Jag var inbjuden som avslutningstalare, för att visa på hur man kan använda sig av berättelser för att nå ut med sitt budskap inför en satsning, förmedla värden under arbetets gång och visa på resultatet efteråt.

Jag har ju pratat och utbildat om storytelling en hel del under de här senaste tre åren, både inom projektet Västerbotten – berättarnas län och i egen regi. Ett dussin kurser med cirka 150 deltagare har jag personligen handlett, och hållit föredrag om ämnet för många hundra. Precis nu i dagarna tar berättarprojektet – och mitt uppdrag i detsamma – slut, så jag ville passa på att göra ett föredrag med essensen av allt både jag, kursdeltagare och kunder lärt oss under de här åren. The best of corporate storytelling, helt enkelt.

Och alla som någon gång skapat föreläsningar vet vilken utmaning det kan vara att koka ner erfarenheterna från tre års jobb till ett 1,5-2 timmars föredrag. Så de senaste veckorna har varit fulla av skapelsevånda och “kill-your-darling”-kaos. Men till slut utvecklades det till något en semiperfektionist som undertecknad  kan vara nöjd med. Riktigt nöjd, till och med. ;)

Innehållet i föredraget kan jag sammanfatta ungefär såhär:

  • Vad är corporate storytelling egentligen?
  • Därför funkar berättelser dubbelt så effektivt som vanlig information (Forskning)
  • Detta kännetecknar en berättelse
  • Så kan du själv sätta ihop en bra story (crash course)
  • 4 viktiga områden där du kan använda storytelling i jobbet
  • Massa exempel på hur andra gjort

Och av publikens reaktioner idag, så tror jag att stunden bjöd på såväl tänkvärda inslag, konkreta aha-upplevelser, rörda känslor och inspiration. Citatet från det här blogginläggets första mening kommer förresten från en av alla kursdeltagare jag fått möta; som med de orden beskrev hur det var att upptäcka hur man kan hitta och använda storytelling i sitt arbete.

Här är lite bilder från eftermiddagen. Förberedelser:

storytellingforedrag_1

In action:
storytellingforedrag_2

Konferensen streamades till deltagare på andra platser – och en märklig upplevelse var också de två tolkar som satt i detta bås och simultantolkade allt som sades till finska. Kan inte ha varit en lätt uppgift…

storytellingforedrag_bas

Nu ska det bli riktigt skönt att varva ner inför jul, och styra upp hur 2015 ska se ut! Förhoppningsvis blir det fler tillfällen som detta.

storytellingforedrag_JE

 

Rexjobb Rexjobb2

Har tillbringat ganska många mötesdagar i Rex-kontoret på sistone. Vi borde väl ha ett eget kontor i stan snart, men å andra sidan blir det svårslaget att byta växlingen mellan den här tjusiga miljön och myshemmaläget, mot något mer traditionellt…

Jag drömmer dock om ett kreativt arbets- och mötesrum med plats för både soffor och brainstormingsytor och distansteknik. Skissar på olika lösningar och vem vet, vi får se vad det leder till i framtiden…

Så var det äntligen dags för att tjänstgöra i Landstingsfullmäktige för första gången efter valet, då jag lite överraskande blev inkryssad som ordinarie ledamot. Plats 57 kommer att vara min under de kommande fyra åren. Kändes riktigt högtidligt att infinna sig till de två fullspäckade dagarna i allmänhetens tjänst.

LTF_premiar

Myyyycket prat blev det. Som kommunikatör kan jag inte låta bli att fascineras över det strategiska spelet mellan partiföreträdare, där ingen egentligen lyssnar eller svarar på vad motparten säger eller efterlyser. Och de enorma bibborna med bakgrundsmaterial i formella skrivningar som är svåra att förstå, och den gamla och mallade sammanträdesformen som kanske inte är den mest konstruktiva för demokratisk dialog.

Här finns definitivt en förbättringspotential, vilket jag hoppas få kunna bidra till! Det är en av de frågor som vi i MP kommer att jobba för under mandatperioden; hur kan vi få en förbättrad (modern) kommunikation och ökad delaktighet i demokratiprocessen?

Men trots allt var det intressanta dagar och mycket att lära sig och ta in. Och som alltid gläds jag ända in i hjärtat åt människors otroliga engagemang i olika frågor! Ger hopp och inspiration.

Landstingsfullmktige-nov2014

Landstingsfullmäktige i Västerbotten, november 2014. Bilden kommer från Västerbottens-Kuriren som dokumenterade dagarna.

Hade inte planerat att gå på Umeågalan i år, stadens årliga evenemang för att uppmärksamma och firande företagande och företagare. Vi slog ju på stort och gick tillsammans jag och maken förra året, och vartannat år känns rimligt i förhållande till priset och upplevelsen. Så det kändes som en bonus när en kund nu samlade och bjöd ett gäng samarbetspartners till arrangemanget, och jag fick möjlighet att haka på. Inte minst eftersom hållbarhet var ett genomgående tema för programmet i år!

Och det märktes verkligen att arrangörerna jobbat med att höja ribban för innehållet i föreläsningarna som hålls på dagen. Favoriten var Lina Thomsgård (kvinnan bakom Rättviseförmedlingen) som bjöd på en glödande föreläsning där hon sätter fingret på ojämlikheten som speglas i offentligheten som media, reklam, arrangemang, rekrytering och liknande – och de vanligaste bortförklaringarna och ursäkterna som hörs när man tar upp frågan. Programinslaget blev både en frisk fläkt och en obehaglig spegel när blicken också riktades mot Umeågalan och könsfördelningen hos de företagare som fick pris under arrangemanget. Av uppemot 30 pristagare var två stycken kvinnor (och de fick priset i par med en man). Ironiskt, kan man säga om man vill vara snäll. Inte minst eftersom förklaringarna efteråt blev just de argument som Lina redan punkterat.

Ett citat från Linas föredrag fastnade särskilt: “Tiden löser inte ett skit. Ta chansen att förändra på allvar!”

Stämmer på det mesta faktiskt.

Umeagalan2014_forelasning

Umeagalan2014_JennyEklund

 

 

Idag har jag hållit i en processdag med en arbetsgrupp i Skellefteå som på olika sätt jobbar med att arrangera guidade berättarvandringar i staden.

Som alltid försöker jag få de närvarande att fundera på och försöka hitta “grejen”, med sitt ämne. Vad är kärnan i det du vill uppnå, och hur kan du förklara det på ett begripligt och intressant sätt? Är man flera olika parter som ska synka ihop sig, kan det vara värt att lägga lite tid på att identifiera detta, och de följdfrågor och ämnen som hör till.

Sprudlande, kreativ och intensiv dag, som lyckades fokusera på både problemlösning och framtid. Gav mersmak.

Skea_workshop

Skea_brainstorming

Skea_brainstorming2

Skeaworkshop_Marie

Och tack och lov för att det finns buss, när det är långa avstånd, halka och oktobermörker. Skeabuss

När jag började journalistlinjen för en oherrans massa år sedan så blev vår första övningsuppgift på utbildningen att skriva en artikel med den sanna historien om konflikten i dåvarande Jugoslavien. Oj vilken utmaning vi rookies tog oss an. Alla i klassen gjorde ambitiösa försök att skilda ämnet, och jag minns än idag vad jag slet mitt hår i att försöka få ihop en så bra och nyanserad bild som möjligt av det komplicerade kriget.

Men gick det att lösa uppgiften? Nej.

Sensmoralen vår lärare försökte få oss att förstå, både teoretiskt och praktiskt, var att det inte finns någon objektiv SANNING. Allting beror på vilken infallsvinkel man har, vilken kunskap och erfarenheter man själv bär på, vilka perspektiv man utgår ifrån, vems röster som får göras hörda och tusen andra aspekter.

Nu, 22 år och en hel livstid senare, så vet jag ju dessutom att det där inte bara gäller nyheter, utan också all slags kommunikation, alla relationer i livet och inte minst ens egna upplevelser, tankar, ord och känslor. Vad i allting är egentligen helt sant?

En dag som denna vill jag bara påminna mig själv och andra: Kom ihåg – ingenting är så enkelt som det ibland framställs. Det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt och bara ta in olika tolkningar och versioner av sanningen utan att för den skull döma.

Tro inte på allt du tänker! Det är något jag försöker påminna både mig själv och mina klienter om med jämna mellanrum…

Här är ytterligare ett tecken på hur stark (och lurig) tankens kraft kan vara, när det gäller ett område som stress. De flesta av oss är indoktrinerade i tron att stress är ohälsosamt, och kan leda till en rad psykiska och fysiska problem. Men – stress är bara farligt om du tror att det är farligt! Och med en smula träning – och omtanke! – kan du vända stess till något som till och med är hälsosamt, visar psykologen Kelly McGonigal i detta intressanta TED-talk.

“Tänk vad vi från Region Västerbotten kommer att bli jobbiga framöver. Vi kommer att inleda vartenda möte eller föredrag med en berättelse!” En kursdeltagare skämtade idag om effekten av att så många medarbetare i organisationen nu håller på att upptäcka styrkan i storytelling, via de kurser som jag håller. Ja, låt oss hoppas! ;)

Här är några foton från de senaste kursträffarna – som som vanligt var fyllda med intressanta diskussioner, skratt, rörda tårar och processmanglande.

storytelling_IMG_20140923_164547 storytelling_IMG_20141009_ storytelling_IMG_20141009_123753

 

Uppdatering från sista kursdagen i november:
kursavslut_storytelling

skogen

Den senaste veckan har jag varit helt uppslukad av rapportskrivning. Har satt mig in i ett stort planerat EU-projekt inom cleantech-sektorn, och stöttat projektgruppen med processtänk, skrivningar och kommunikationsstrategier. Men efter alla mina år med att grotta i effektivitetsmetoder (som jag bland annat skrivit om i en mängd artiklar på mereffekt.nu), så hamnar jag numera mest i den grundläggande och icke så raffinerande arbetsmetoden; av eller på.

Den kreativa processen är svår att stänga av medan den pågår, så NU, när jag är klart med allt kreerande, blir det ett rejält “av”. Som började med en skön paus i skogen utanför vårt hus.