Nu blir det återhämtning, tid att tänka, möjlighet att skapa, familjemys, sena kvällar, goda böcker, mumsig mat, träning, röjning i garage och förråd, målning, säkert lite frustration, shopping, släktträffar, meditation, sovmorgnar, sol och bad och inte minst detta: båtäventyr! Sällan har jag haft så kul som i den här badringen, som vi härom dagen drog efter vår lilla motorbåt i stugan. <3

Glad sommar!

IMG_20140709_165109

En fördel med semestertider är som bekant att man får tid att reflektera, planera och strukturera. Digitalt har jag äntligen hittat ett passande projektverktyg för att få struktur på allt som ska fixas inom alla företag, projekt och verksamheter som jag är inblandad i: Asana. Har letat ett länge och testat flera utan att vara helt nöjd, men det här känns riktigt bra (hittills). Hurra!

Men ibland behöver man också planera rent fysiskt. Så vid några planeringsdagar skapade vi helt enkelt en flera meter lång tidslinje med papper och pennor för att kunna visualisera sånt som ska hända det närmaste året. Rekommenderas varmt! Måste bara hitta ett sätt att få in det i någon slags begriplig digital sammanställning också.

IMG_20140710_183003

“Nu ska du få höra!” De berättelser som man vill berätta vidare för andra, är de som gett mest effekt. Som berör, väcker en känsla, får en att skratta högt fälla en tår eller vrida sig av frustration.

I år håller jag som sagt mycket kurser i (corporate) storytelling, bland annat för anställda inom Region Västerbotten. Under varje kurs hjälper jag och de övriga i gruppen varje kursdeltagare att ta fram en sann berättelse som har med hens arbete att göra på något sätt. En berättelse som kan illustrera och levandegöra vem man är, vad man gör och vad man står för.

Idag var sista storytellingkursdagen för den här terminen, med redovisning av stories och återigen fick jag både gapskratta, fnissa och bli berörd av tårar. Och känna mig som en barnmorska igen. Med hjärtat fullt av berättelser som jag gärna vill sprida vidare, så passar det väldigt bra att ta semester nu.

Och om allt går som vi planerat kommer även dessa berättelser att filmas för att kunna spridas vidare, så håll utkik!

Innovationsworkshops, konferensföredrag på temat kulturell tillväxt och så mingel med 300 länsbor. Skulle kunna vara högtravande floskler och ett trist arrangemang, men blev tvärtom en riktigt lyckad mix!

4-5 juni hölls Mötesplats Lycksele, utvecklingsdagar som Region Västerbotten arrangerar varje år. Detta var andra året, och mitt första besök. VK:s Ingvar Näslund har sammanfattat intrycken bra i sin krönika och jag kan inte annat än att hålla med om det han skriver. Det visade sig vara en viktig mötesplats, där just mixen mellan politik, näringsliv, akademi och det civila samhället känns både upplivande och nödvändigt. (Lite mer näringsliv och problematiserande självkritik framöver bara, så blir det ännu mer intressant!) Gav mersmak, och jag kommer definitivt tillbaka nästa år.

MPL14_danspublik

Pausgympa! Mitt i konferenslyssnade behöver man röra på sig lite.

Det här med mingel och tomma artighetsfraser är egentligen inte min grej. Men här i Lycksele blev inramningen så pass inspirerande, att det faktiskt uppstod nätverkande på riktigt. Och det jag mest tar med mig från dagarna är just det: att man verkligen aldrig ska underskatta betydelsen av mänskliga möten.

(Illustreras av två mingelbilder tagna av fotografen Patrick Trägårdh – som för övrigt också visade sig vara en spännande person. Som alltid sker de mest intressanta samtalen bortanför kamerornas närvaro.)

MPL14_Jenny_Robert

Jenny Eklund och Robert Winroth, ordförande och vice ordförande i MP Västerbotten.

MPL14_mingel

Undertecknad med Aurora Pelli och Annika Sandström från Region Västerbotten.

MPL14_granglass

Kanske inte det viktigaste som hände under Mötesplats Lycksele, men definitivt det godaste: Granglass! (I lilla skålen till höger)

Och så tar jag med mig inspiration från den karismatiska forskaren Emma Stenströms föredrag. Hon var den som äntligen gjorde det hypade begreppet kulturdriven både begripligt, nyanserat och angeläget, genom sin erfarenhet från både ekonomivärlden (Handelshögskolan) och konsten (Konstfack). “Ekonomiskt tillväxt kan vara ett medel, men aldrig i ett mål”, tyckte Emma som också menar att det är självklart att ordet tillväxt innefattar både ekonomisk och mänsklig tillväxt. (Yes!) Nästa steg är enligt Stenström Kultur 3.0, med ett samhälle som innehåller följande ingredienser:

Kreativt Samhälle & Kulturdeltagande

  • Öppenhet för innovation
  • Välfärd och välmående
  • Hållbarhet
  • Integration
  • Nya affärsmodeller
  • Livslångt lärande
  • Mjuk makt – attraktivitet

Kanske lite svårbegripligt när det sammanfattas såhär i efterhand, men helt klart väl att fundera vidare på, när vi ska vara med och skapa framtidens samhälle!

MPL14_kultur

“You have to decide what your highest priorities are and have the courage – pleasantly, smilingly, non apologetically, to say “no” to other things. And the way you to that is by having a bigger “yes” burning inside.”

/Stephen R Covey

nej_tackDet här citatet känns så klockrent och handlar verkligen om en av livets viktigaste och största utmaningar. Min egen utveckling kring ordet NEJ är ungefär såhär:

1) Under större delen av livet så sa jag nästan aldrig nej till något eller någon. Dels för att jag inte riktigt visste hur man gjorde. Dels för att jag inte riktigt vågade. Och dels för att jag tyckte (och tycker) att det mesta faktiskt är intressant, eller ger en möjlighet att förbättra, förändra, hjälpa någon eller lära mig något.

2) Så småningom lärde jag mig att se skillnad på sånt som tar energi och sånt som ger energi till mig. Jag lärde mig långsamt att säga nej till människor, uppgifter och sammanhang som inte var bra för mig. Först indirekt (genom att skylla på annat), sedan direkt. Det är inte enkelt, men nödvändigt; att visa sig själv vad som är viktigt genom att aktivt välja bort det som skaver eller faktiskt är oviktigt.

3) Nästa steg var och är nästan ännu svårare; att säga nej till människor jag tycker om och till saker som jag skulle vilja göra! Utifrån insikten om att ens tid, energi och fysiska/känslomässiga kapacitet har sina gränser, och att det är mitt eget ansvar att fördela mina resurser på ett klokt sätt. Att aktivt välja med hjärtat, men också utifrån kunskap om vad som faktiskt är möjligt – just nu. Även om det innebär att jag måste säga nej till något lockande.

Men det där med att säga nej och välja bort “pleasantly” och “smilingly”, får jag jobba vidare på… Det är inte roligt att göra vare sig själv eller andra människor besvikna. Men för varje gång går det lättare, genom att fokusera än mer på det stora “Yes-et” som brinner som attan!

YES

I morse var det onekligen lite tungt att ge sig iväg. Lördag morgon, den så ovanliga gästen solen lyste över den nyutspruckna grönskan och hela familjen samt övernattande kompisar till barnen låg fortfarande och sov. Själv skulle jag hålla den sista kursen i storytelling för den här terminen och såg nästan i kors när jag satte mig i bilen.

Jag älskar verkligen mitt jobb som företagare, utbildare och “kickstarter”, och gör i princip bara sånt som jag själv valt och får energi av att syssla med. Men allt har sin tid, och efter denna otroligt intensiva utbildningsvår ska det bli skönt med en period av introvert kontemplation och framtidsfix inför alla projekt som vi har på gång inför hösten. Puh och yes!

En trött Jenny Eklund

 

Idag har jag fått umgås med en arbetsgrupp på Norrmejerier. Personligt ledarskap och grupputveckling stod på agendan; och vi jobbade med alltifrån visioner och mål, vår relation till tid och våra arbetsuppgifter till hur man kan regelbundet kan återfå fokus på det som är viktigast – i både livet och jobbet.

NM_gruppen

NM_dreamboard

Och idag fick vi verkligen extra inspiration av den fantastiska miljön vi var i! Vackra Olofsfors bruk visade sig från sin finaste sida, med både herrgård, kurslokal och prisbelönt bruksmiljö. Sån här arbetsmiljö skulle jag vilja ha jämt!

NM_Olofsfors

Jag kan bara inte låta bli att engagera mig för saker och ting. Tro mig, jag försöker… För varken tiden eller energin räcker till allt man skulle vilja verka för. Men vissa saker är helt enkelt för viktiga för att man ska blunda.

Eftersom jag inte riktigt tror på slumpen, så tror jag också att det finns en mening med det mesta, och är glad att jag trots tidsbrist kunde hjälpa till med en viktig fråga, bara genom att dra igång en diskussion på Facebook.

Det handlar om tiggarnas situation i Umeå. En komplex fråga, som stört mig en hel del de senaste veckorna. Här är den facebooktråd som startade allt (viktigast är kommentarerna till inlägget). Inlägget var egentligen inte tänkt som något “upprop”, men det växte i diskussionsfältet fram ett engagemang och en medmänsklighet som verkligen värmde hjärtat och som kan leda till någonting viktigt. Såhär skrev jag i alla fall:

Vad kan vi göra när det gäller tiggerifrågan?

Den här frågan gäller mest Umeåbor, men samtidigt alla som någon gång har mött tiggare på svenska gator. Oavsett om vi skamset vänder bort blicken, ger en slant och obekvämt skyndar förbi, eller stannar och pratar en stund.

Här i Västerbotten har vi varit förskonade från öppet tiggeri under många år, vi har förknippat det med storstäder och utomlandsproblem. Nu är problemen här, i vår egen hemstad, och vi vet inte riktigt hur vi ska förhålla oss till det. Frågan är komplicerad. Vårt kommunalråd har skapat en mediestorm den senaste veckan genom att uttrycka sig grovt generaliserande och sprida rykten om tiggarna i staden (de flesta verkar vara rumänska romer, ett av de mest utsatta folken i Europa). Fast grejen är kanske att han sätter ord på det som många redan tänker, och mytbildningen kring tiggare är stor, visar inte minst arbetet från regeringens hemlöshetsexpert.

Men jag vill med detta inlägg inte fastna i problemet. Som samhällsentreprenör, politisk engagerad (för Mp), men framför allt som medmänniska och så funderar jag mycket på hur man skulle kunna ta sig an denna mångbottnade fråga och hitta en framåtsyftande lösning.

Har lite egna tankar men först vill jag höra: Vad tycker du? Har du några idéer, förslag på innovativa, solidariska, engagerade, enkla, svåra, kortsiktiga eller långsiktiga lösningar på vad vi kan göra? Vill gärna höra dina tankar!

(Här kan man läsa mer: http://www.vk.se/1179254/nordebo-ett-kommunalrads-ansvar-holmlund-passerar-en-grans
http://www.svd.se/nyheter/valet2014/s-topp-tiggarna-aker-bmw_3491482.svd?sidan=3
http://www.vk.se/plus/1180812/de-tigger-som-en-sista-utvag)

Efter detta skrev VK om “uppropet” och de engagerade medborgarna. Mötet den 9 maj kunde jag ironiskt nog inte vara med på själv, eftersom jag blev sjuk. Men en av konsekvenserna av diskussionerna på mötet blev en engagerad FB-grupp; Solidaritet med Romer i Umeå. Här diskuteras nu både akuta sätt att hjälpa till och långsiktiga steg till förändring, och säkert blir det fler möten för att fortsätta arbetet. (Det finns också en insamling där man kan skänka pengar, jag kan förmedla uppgifterna för den som vill bidra eller vara med i gruppen)

Kommunens Romska brobyggare gör ett hästjobb med att dagligen finnas som stöd för tiggarna och försöka tillgodose grundläggande behov. Föreningarna Öppen Gemenskap och Romer i Minoritet gör mycket för att bidra till en drägligare tillvaro för de utsatta personerna. 
Flera politiska partier har de senaste veckorna haft olika möten där intentionen varit att lyfta frågan, skapa medvetenhet och försöka hitta olika sätt att komma vidare med fattigdomfrågan, både lokalt och internationellt.

Och även om situationen är långtifrån löst, så är jag tacksam över att bo och verka i en stad där så många människor vill verka för humanitet och medmänsklighet. Och att jag fick hjälpa till på ett litet hörn.

hands

Uppdaterat 26 maj, efter EU-valet: En dag som denna, när vi ser att de mörkbruna och rasistiska rörelserna beklämmande och oroväckande nog får mer och mer stöd runtom i Europa, är jag särskilt glad för att Umeå är den kommun i landet där SD fick minst minst antal röster.

Hur ska du göra för att nå fram med ett budskap på bästa sätt? Vilka vanliga misstag bör du undvika, och vilka metoder och knep är bäst för en effektiv kommunikation?

Det var innehållet i den utbildningshelg som jag höll med politiska kandidater för Miljöpartiet i Västerbotten. Jag har plockat ihop en mix av alla mina bästa erfarenheter från alla år som journalist och kommunikatör, och tränade gruppen i vad som funkar och inte funkar. En helg fullproppad med skratt, frustration, övning och utveckling!

IMG_6902

IMG_6901

IMG_6875

IMG_6899

IMG_6897

IMG_6894

IMG_6893

IMG_6881

IMG_6883

IMG_6887

IMG_6890

IMG_6892

IMG_6876

IMG_6915
IMG_6913

IMG_6918

Maj månad är intensiv på utbildningsfronten. Jag håller fyra kurser i storytelling för olika institutioner, en personalutvecklingsdag för Norrmejerier och så en helg med retorik och medieträning för kandidater i Miljöpartiet i Västerbotten. Däremellan tid för lite klienter och egen utveckling.

Jag är tacksam för att det går så bra i företagandet, men nog skulle det vara skönt att kunna klona sig ibland. Jag måste läsa lite av mina egna råd tror jag. Som den här: Tre tips för att styra mer över din egen tid. ;) Det där med att ta makten över sin tid är verkligen något som måste erövras om och om igen.

utbildning