Under våren är jag delaktig i att genomföra en förstudie, och största delen i mitt uppdrag går ut på att intervjua en sisådär 25-30 personer som jobbar med innovations- och utvecklingsfrågor. Mycket pusslande i kalendern och många möten i olika konstellationer blir det. Och massor av material att bearbeta.

Jag märker att nyfikenheten och de gamla journalisttakterna alltjämt sitter i; jag är så uppriktigt intresserad av det mesta som människor har att berätta – om de själva tycker att det dom säger är viktigt. När någon verkligen brinner för sitt ämne smittar det direkt! Gillar´t. Det är precis som jag alltid säger på kommunikationskurser; ett äkta engagemang är halva budskapet.

whiteboard_meeting_small

Ögonblicksbild från eftermiddagens inspirerande möte

I nittotalsfilmen Måndag hela veckan får huvudpersonen (Bill Murray) återuppleva samma dag, om och om igen. Jag har fått en liten glimt av liknande, genom den här veckans moderator/föreläsningsuppdrag. En fascinerande upplevelse.

Landstinget i Västerbotten ordnade 20-21 januari en temadag för alla sina sekreterare och sin administrativa personal. Eftersom det handlar om så många personer, och alla inte kan vara borta från jobbet samtidigt, så ordnades två likadana arrangemang två dagar i rad. Mitt uppdrag var att guida 250-260 deltagare per dag i genom programmet, leda en paneldiskussion med med verksamhetschefer och hålla den avslutande föreläsningen.

Tidigare har jag skrivit vad som krävs för att leverera på scen och bidra till ett bra arrangemang som moderator. Jag är också en rätt van föreläsare. Men aldrig tidigare har jag mixat de båda rollerna. Och aldrig förväntats återupprepa en krävande leverans två dagar i rad. Spännande utmaning!

VLLkonf_Idun_platser

Förberedelser i Idun, Umeå Folkets hus. Snart kommer gästerna.

VLLkonf_publik_meditation

Publiken satt som ljus under alla föreläsningar. Nej, inte riktigt. ;) Här görs en kort mediationsövning som Cecilia Duberg ledde.

VLLkonf_cecilia

Positiv psykologi var temat för Cecilia Dubergs föreläsning.

VLLkonf_Lottenochtolkar

Dag 1 hade vi hela tiden två tolkar som översatte allt som sades till teckenspråk och TSS – Tecken som stöd. Språkgurun och härliga språkpolisen Lotten Bergman föreläser här.

VLLkonf_moderatorJenny

Moderator-Jenny

VLLkonf_mikar

Mikfix.

VLLkonf_backstage

Lite skillnad på miljön bakom och framför kulisserna.

VLLkonf_panelsamtal

Panelsamtal pågår, bild från en av deltagarna i publiken.

Föredragen

Arrangörerna hade satt ihop ett intressant program, med information och inspiration från olika håll. Yrket läkarsekreterare håller på att förändras (numera talar man om medicinska sekreterare och vårdadministratörer) och yrkets utmaningar var förstås någonting som behandlade på olika sätt under dagen. Landstingsdirektören Anders Sylvan pratade om vikten av att utveckla den egna organisationen, och alla deltagare på temadagen fick chans att ställa jobbrelaterade frågor till samtalspanelen; verksamhetscheferna i ledningen.

Övrigt som bjöds på var Lära för livet – om styrkan i positiv psykologi med Cecilia Duberg, ergonomitips från Pernilla Ericsson, språkregler med roliga språkpolisen Lotten Bergman. Själv föreläste jag på rubriken 10 tips på hur du kan sluta slösa på din personliga energi, en mix av tanketräning och konkreta tips på hur vi kan jobba smartare.

Dag 2: Dags för en repris

Till min stora förvåning gick det faktiskt ännu bättre andra gången. (Misstänkte motsatsen, för ofta blir det bäst när man är på alerten, och att upprepa det man man gick igenom igår kan lätt bli avslaget) Det är svårt att leverera på topp flera gånger i rad, men det var som om alla vi medverkande och arrangörer blev tryggare, roligare och skarpare andra gången – och paneldiskussionen fördjupades. Oväntad men välkommen effekt.

VLLkonf_dag2

Dag 2: dags för en repris!

VLLkonf_suddigmoderatorJenny

Morgonsuddig moderator – på mer än ett sätt…

VLLkonf_publik_dag2

Publiken dag 2 är på plats. Stämningen är till och med något bättre än igår. Nu kör vi!

VLL-konf_Pernilla

Ergonomiexperten Pernilla Ericsson in action.

VLLkonf_gladJenny

Hurra! Packar upp den fina glasljusstaken vi fick i present, och är grymt stolt och glad över att allt gick så bra.

VLLkonf_present

Närbild på den fina glasljusstaken från Glödheta, som vi fick i tackgåva.

Ibland händer det saker som är lite för märkliga för att vara ett sammanträffande. Dagen efter jag skrev mitt frustrerade inlägg om hur jag pustar och frustar av att delta i en aktuell offentlig upphandling, så får jag en fråga från Upphandling 24, om jag kan komma och hålla en inspirationsföreläsning på Stora säljdagen på Grand i Stockholm i april, på temat: Så får du mod (som småföretagare) att ge dig in i upphandlingsvärlden!

Kanske är det ödets ironi eller Attraktionslagen som försöker skämta lite med mig, men riktigt roligt är det hur som helst. För intressant för att inte tacka ja! Nu har jag ju dessutom ett färskt exempel med såväl frustration som mentala knep att ösa ur, så 15 april reser jag ner för att delta i arrangemanget. Ungefär såhär lyder min programpunkt:

Våga och vinn! Så hittar du modet att ge dig in upphandlingsvärlden.
Jenny Eklund, utbildare, kommunikationsstrateg och coach, har själv lång erfarenhet av att ge sig i kast med offentliga upphandlingar. Hör hur hon hittade modet att konkurrera med större företag och få konkreta tips på
- Så kan man närma sig upphandlingsprojekt – tid, planering, innehåll
- Hitta dina USPar

- “Inte kan väl jag”… Om att träna sig i att skryta

- Gör det obegripliga begripligt, om språkets betydelse

storasaljdagen 2015

paperwork

“The sweetest joy, the wildest woe, is love. What the world really needs is more love and less paperwork.”
/Pearl Bailey 

Fixar inför en offentlig upphandling som vårt företag ska delta i. Och alla som någon gång lämnat anbud i en sådan, förstår precis vad det innebär.

Enorma mängder formulär som ska fyllas i. Bilagor som ska skrivas. Otydliga frågor som ska besvaras med förklarande texter på minimalt utrymme fast i x olika varianter. Intyg och referenser från allt mellan himmel och jord ska ordnas fram, skannas in och systematiseras, och en formell meritförteckning ska bli korrekt uppdaterad.

Att delta i offentliga upphandlingar är lite som att föda barn; efter varje gång tänker man “aldrig mer…!”, men med tiden glömmer man hur jobbigt det var, ser vilket härligt resultat det kunde bli och så småningom är man redo göra ett nytt försök. Men LOU (Lagen om offentlig upphandling, som ska reglera hur offentliga medel får användas vid köp från företag) är ibland mer av ett hinder än en hjälp, och den dagen det blir enkelt att som företag göra affärer med offentliga organisationer ska jag jubla. Just nu behövs en blandning av dumdristighet, envishet och mod för att våga sig in i djungeln av upphandlingsregler och tro att det ska gå.

Wish me luck!

konferensmikrofon

Jag gör det 3-4 gånger per år, helst varken oftare eller mer sällan. Att vara moderator för ett stort arrangemang är väldigt speciellt; som att vara i direktsändning där tiden både springer iväg och stannar upp på samma gång, och där varje detalj är essentiell och extremt noga förberedd samtidigt som helheten och förmågan att snabbt improvisera när det behövs är nödvändigt.

För mig är det viktigaste att ingen i publiken egentligen ska märka allt jobb som pågår och pågått runtomkring, genom att skapa ett flöde av upplevelser under ett arrangemang – med rätt information presenterad vid precis rätt tillfälle. Det gäller också att våga synas och ta plats, men utan att ta över. Att vara det där kittet mellan arrangörerna och dom som är inbjudna för att föreläsa eller delta i en scendiskussion, så att publiken får ut det bästa av ämnet för dagen.

Kräver timing och total närvaro, perfektionism och samtidigt spontant, humoristiskt och flexibelt sinne. Det ger en otrolig endorfinkick när det varar, och stor trötthet efteråt.

Antagligen är det inte så för alla moderatorer. Dom som gör det ofta har säkert hittat ett annat, mindre krävande förhållningssätt. Annars skulle man aldrig orka. Men för mig är det viktigt att leverera det allra bästa jag har, för det arrangemang som jag för tillfället valt att representera, och jag kan helt enkelt inte göra det med vänster hand även om det ibland skulle vara önskvärt.

Så moderator kommer aldrig att bli ett huvudspår i mitt jobb. Får jag frågan om jag kan ställa upp utan förberedelser, “för det tar ju inte så lång tid”, kanske vill man också att jag ska medverka gratis eftersom de inte avsatt pengar i budgeten för någon som ska hålla ihop dagen, presentera talarna och scenintervjua, och inte alltför sällan också hålla i en paneldebatt, så blir det alltså Nej till svar. Ska jag göra det, vill jag göra det ordentligt och professionellt.

Två uppdrag som däremot fått Ja, ser jag grymt mycket fram emot! Inleder året med att vara både moderator och avslutningstalare på en tvådagarskonferens för Västerbottens läns landsting, och två veckor senare tar jag mig återigen av  uppdraget som moderator för Stora Styrelsedagen i Umeå 2015, som StyrelseAkademien arrangerar. (Rapport från 2014 finns här)

skrivblockSnart nytt år igen, och som alltid blir det ett tillfälle för reflektion och omstart. Själv brukar jag skriva ett brev till mig själv vid varje årsskifte, där jag reflekterar över året som gått och sätter ord på vad jag vill få ut av nästa år. Nästan aldrig blev det som jag hade tänkt ett år tidigare, vilket gör det till en spännande process att följa från år till år. Givetvis är nyår också ett tillfälle att sätta nya mål, men de försöker jag bryta ner till kortare hållpunkter (helst inte längre än tre månader framöver, för att kunna ha överblick).

Vill passa på att ge några tips som kan vara till hjälp vid nystart och årsskifte. Först, två texter som jag tidigare publicerat på mereffekt.nu, som passar in i sammanhanget.

Sen kan man göra processen ännu mer systematisk. Det finns ett gäng från Ungern som skapat en ny tjänst, en årskompass man kan ladda ner via YearCompass. Fullt med frågor som hjälper en att analysera året som gått och sätta mål och planer för nästa. Gillar deras ansats: “Make tea and cookies, invite your friends, fill out the YearCompass booklet, have a great evening together.”

 

Egentligen gillar jag avslut och nystart. Att kasta sig in nya saker, bygga upp en verksamhet med allt vad det innebär i form av både kunskap och kontakter, utveckla, förfina och fördjupa sina färdigheter, och sedan dra lärdomar, avsluta och gå vidare till nya satsningar. Jag har nog aldrig jobbat längre än tre år med precis samma sak, upplägg eller grupp, och tycker om det flöde som det fria arbetssättet ger. Projekt och människor kommer och går, vissa är bara sköna att klippa banden med när det är dags, och andra tar man särskilt till hjärta och kommer att fortsätta ha i sitt liv – om än på andra vis –  framöver.

Det lilla gäng som nu jobbat tillsammans i projektet Västerbotten – berättarnas län i drygt tre år, har jag dock särdeles svårt att skiljas ifrån. Inte för att vi kanske gjort mer stordåd än andra (även om vi givetvis är oerhört stolta över vad vi åstadkommit när det gäller att boosta berättandet i olika former i länet). Utan kanske främst för att vi haft ett lysande samarbete i teamet. Trots att (eller kanske just därför?) vi alla fyra kommit från olika håll och haft helt olika arbetsförutsättningar; jag som kontrakterad konsult, en som anställd på kommunen i Skellefteå, en anställd som projektledare via Region Västerbotten i Umeå och en från Västerbottens museum.

Berattarprojektgrp

Projektgruppen i Berättarnas län; Marie Mandahl, Anders Karlsson, Marianne Folkedotter och jag (Jenny Eklund) sommaren 2012.

När jag summerar de år som gått i teamet så ser jag att det präglats av en lyckad kombination av professionalitet, öppenhet, ödmjukhet, omtanke, ambition, flexibilitet, tydlighet och ett ständigt omprövande av vad vi vill och ska göra. Jag är så tacksam för att få ha varit en del av det! Och som Maria i julevangeliet, så tar jag det till mitt hjärta och begrundar det.

När vi startade satsningen vid årsskiftet 2011/2012 så jobbade vi några veckor med att borra inåt; vad vill vi åstadkomma, och varför? En sak vi landade i var följande devis; “Vi bidrar till att människor – och verksamheter – får syn på vem man är och vad man står för”. Vårt varför hamnade också på projektledarens anslagstavla som en viktig påminnelse:

Berattarnaslan_varfor

Många av alla hundratals människor vi arbetat med i projektet har vittnat om att så också blev resultatet. Och jag inser att vi även på olika sätt lyckades fördjupa den delen med oss själva.

Nu tar den här delen av resan slut, och det är dags att ta farväl och fortsätta på nya vägar. Själv fortsätter jag jobba med storytellingkurser i egen regi, förutom en rad andra både nya och gamla verksamheter under 2015. Men om det kan vi orda en annan gång.
StartOfANewJourney

“Jag känner mig som en blind som plöstligt börjat kunna se.” Idag fick jag möjligheten att presentera essensen av tre års arbete med corporate storytelling!

Årets sista offentliga uppdrag blev en föreläsning om corporate storytelling på en konferens om Botnia-Atlantica-programmet som Länsstyrelsen i Västerbotten arrangerat. 200 deltagare från norra Sverige, Finland och Norge hade samlats för att dela erfarenheter och lyssna på föredrag om olika aspekter av projektarbete. Jag var inbjuden som avslutningstalare, för att visa på hur man kan använda sig av berättelser för att nå ut med sitt budskap inför en satsning, förmedla värden under arbetets gång och visa på resultatet efteråt.

Jag har ju pratat och utbildat om storytelling en hel del under de här senaste tre åren, både inom projektet Västerbotten – berättarnas län och i egen regi. Ett dussin kurser med cirka 150 deltagare har jag personligen handlett, och hållit föredrag om ämnet för många hundra. Precis nu i dagarna tar berättarprojektet – och mitt uppdrag i detsamma – slut, så jag ville passa på att göra ett föredrag med essensen av allt både jag, kursdeltagare och kunder lärt oss under de här åren. The best of corporate storytelling, helt enkelt.

Och alla som någon gång skapat föreläsningar vet vilken utmaning det kan vara att koka ner erfarenheterna från tre års jobb till ett 1,5-2 timmars föredrag. Så de senaste veckorna har varit fulla av skapelsevånda och “kill-your-darling”-kaos. Men till slut utvecklades det till något en semiperfektionist som undertecknad  kan vara nöjd med. Riktigt nöjd, till och med. ;)

Innehållet i föredraget kan jag sammanfatta ungefär såhär:

  • Vad är corporate storytelling egentligen?
  • Därför funkar berättelser dubbelt så effektivt som vanlig information (Forskning)
  • Detta kännetecknar en berättelse
  • Så kan du själv sätta ihop en bra story (crash course)
  • 4 viktiga områden där du kan använda storytelling i jobbet
  • Massa exempel på hur andra gjort

Och av publikens reaktioner idag, så tror jag att stunden bjöd på såväl tänkvärda inslag, konkreta aha-upplevelser, rörda känslor och inspiration. Citatet från det här blogginläggets första mening kommer förresten från en av alla kursdeltagare jag fått möta; som med de orden beskrev hur det var att upptäcka hur man kan hitta och använda storytelling i sitt arbete.

Här är lite bilder från eftermiddagen. Förberedelser:

storytellingforedrag_1

In action:
storytellingforedrag_2

Konferensen streamades till deltagare på andra platser – och en märklig upplevelse var också de två tolkar som satt i detta bås och simultantolkade allt som sades till finska. Kan inte ha varit en lätt uppgift…

storytellingforedrag_bas

Nu ska det bli riktigt skönt att varva ner inför jul, och styra upp hur 2015 ska se ut! Förhoppningsvis blir det fler tillfällen som detta.

storytellingforedrag_JE

 

Rexjobb Rexjobb2

Har tillbringat ganska många mötesdagar i Rex-kontoret på sistone. Vi borde väl ha ett eget kontor i stan snart, men å andra sidan blir det svårslaget att byta växlingen mellan den här tjusiga miljön och myshemmaläget, mot något mer traditionellt…

Jag drömmer dock om ett kreativt arbets- och mötesrum med plats för både soffor och brainstormingsytor och distansteknik. Skissar på olika lösningar och vem vet, vi får se vad det leder till i framtiden…

Så var det äntligen dags för att tjänstgöra i Landstingsfullmäktige för första gången efter valet, då jag lite överraskande blev inkryssad som ordinarie ledamot. Plats 57 kommer att vara min under de kommande fyra åren. Kändes riktigt högtidligt att infinna sig till de två fullspäckade dagarna i allmänhetens tjänst.

LTF_premiar

Myyyycket prat blev det. Som kommunikatör kan jag inte låta bli att fascineras över det strategiska spelet mellan partiföreträdare, där ingen egentligen lyssnar eller svarar på vad motparten säger eller efterlyser. Och de enorma bibborna med bakgrundsmaterial i formella skrivningar som är svåra att förstå, och den gamla och mallade sammanträdesformen som kanske inte är den mest konstruktiva för demokratisk dialog.

Här finns definitivt en förbättringspotential, vilket jag hoppas få kunna bidra till! Det är en av de frågor som vi i MP kommer att jobba för under mandatperioden; hur kan vi få en förbättrad (modern) kommunikation och ökad delaktighet i demokratiprocessen?

Men trots allt var det intressanta dagar och mycket att lära sig och ta in. Och som alltid gläds jag ända in i hjärtat åt människors otroliga engagemang i olika frågor! Ger hopp och inspiration.

Landstingsfullmktige-nov2014

Landstingsfullmäktige i Västerbotten, november 2014. Bilden kommer från Västerbottens-Kuriren som dokumenterade dagarna.